Skönsång, Home runs & Garment factory

En fredagskväll utanför fashion department. Våra vänner bjöd in oss till en hejdundrans tillställning! Sötaste Duke var självaste hosten och han skötte det galant. Med sin röda fluga och glittrande frack glänste han på scenen med ett och annat salsasteg. Däremot höll inte riktigt alla samma mått på denna singing competition. Alla utom tre hade valt en taiwanesisk ballad, observera att låtarna gick i den högsta tonskalan som går att uppnå. Det skar sig i örat en och annan gång! Imponerade är vi ändå att de ens vågade entra scenen då de flesta såg ut att kunna lägga en spya vilken sekund som helst. Ingen utstrålning där inte. Ashlee strålade däremot i stjärneglans och tog hem rubbet. En riktig entertainer och donna!

Öppningsnumret

Gigi (alla dessa påhittade engelska namn) hade bästa outfitten med svartmålade bakben. En andraplats till henne.

Bästa taiwanesiska lunchen och massor av homeruns. Summer och gänget tog oss till ett litet hak där de serverade typiska små rätter. Det blev mat för ett helt kompani, men som vanligt var det inga problem med att länsa faten, för det var så himla gott!

Lions vs The Elephants. Efter den smarriga lurren tog vi oss till baseballarenan. Matchen hade redan hunnit börja men det gjorde inte så mycket då det visade sig att den skulle hålla på i ytterligare fyra timmar och sluta oavgjort.

Här glänser stekarna på läktaren.

Med trummer och sång från denna bedårande hejaklacksledare lyckas han nästan leda The Lions till victory.

En dag på Eclats garment factory. Morgonen började med en sockerkick..... Vi fick slå oss ner i konferensrummet och blev serverade en riktigt fräsch koppa musta. Simon, våran proffessor, guideade oss tillsammans med en av de anställda runt på de olika avdelningarna. Vi fick följa processen från mönsterritning till färdigt uppsytt plagg.

Nike´s hang-tags, en av de många kända brandsen som Eclat samarbetar med.


Här overlockas plaggdelar samman. En liten ficka till ett par löpartights.

De använde sig av en speciell maskin för att åstadkomma seamless seams.


Vi fick följa ett av de tygen som tidigare producerats i en rundsticksmaskin, ett utav våra tidigare studiebesök.

Utskärning av massa lager tyg efter mönster.

Det som inte dödar det härdar!

Efter strul med inställda flyg och tyfoner var vi äntligen på väg mot Filippinerna!
Då vi klev av planet i Manila satt hela städpersonalen och stirrade. Det är klart, vi var ju en meter längre än alla andra så visst stack vi ut från mängden=). Efter att ha gått igenom alla passkontroller och hämtat ut vårat bagage skulle vi försöka hitta transport mot Palawan. Lättare sagt än gjort! Alla, inklusive poliser och vakter, gjorde allt för att försöka lura oss så mycket som möjligt för att själva tjäna en rejäl hacka. Det var nära ögat att vi kunde blivit sedda som dumma blondiner, men vi lyckades att rädda upp situationen på bästa sätt. I en timme ödslade vi tid på en otäck inkastare till en travelagency, men bestämde oss för att åka till flygplatsen för att köpa biljetter. Paniken började stiga då vi absolut inte ville spendera en natt i Manila. Vi tog en taxi utan en enda Pesos i plånboken=) Framme vid flygplatsen började taxichauffören bli lite otålig då Emma sprungit iväg för att ta ut pengar. Då erbjuder snilleblixten Odqvist 20 Hong Kong dollar som vi hade kvar efter den resan, vilket gick hur bra som helst. Man ska alltid försöka med alla knep och knåp.
Tre biljetter fanns kvar och på stand-by. Med hjärtat i halsgropen väntade vi efter besked! Vid denna tiden står Emma B uppe på incheckningsdisken där man väger bagaget och hänger över datorn. Tio minuter innan planet ska lyfta kom ett "Yes"! Dock hade vi inte en tanke på att en stand-by biljett skulle kunna vara tre gånger så dyr som en vanlig!!
Vi anlände till Puerto Princesa och dess enda landningsbana. Bagagerullband var inget att fundera på, det vara bara till att själva plocka sina väskor från den stora högen på vagnen.

På lördagsmorgonen hoppade vi på en lokalbuss som skulle ta oss till El Nido på ca 7 timmar. Bussen lastade med diverse gods. Bland annat möbler, annanas, ris och levande hönor! Det började bra, men efter några timmar fick vi känna på att vägen var lite "broken". Efter att ha varit nära döden ett antal gånger och grön i ansiktet efter att bussen ett flertal gånger försökt att ta sig ur gyttjan klev Odqvist och Emma B av bussen och gick 100 meter med gyttja upp till knäna. Men vi kan inte säga annat än att det var äventyr på hög nivå!

Puh..äntligen framme i El Nido 12 timmar senare. Bara solnedgången vid stranden gjorde den hemska bussresan väl värt mödan.

Vi hittade en go liten gubbe som erbjöd oss en bungalow till en billig penning. Munnen gick i ett och brallan satt under armhålan på honom. På hans karta hade han markerat ett stort R (rich) för de länder han kunde ta ut lite extra ifrån.

På söndagen tog vi vår första båtcruising ut till paradisöarna. Bobby, vår guide, ledde oss in bland laguner och fantastiska snorkelrev! Vi såg small- & big lagoon, där årets expedition Robinson haft några av sina tävlingar.

Vi åkte med Kathy och Dennis, våra nyfunna vänner från Germany som hade varit på resande fot i 9 månader.

Odqvist gottar sig i det kristallklara vattnet.

Lunchen serverades på en öde ö. Kaptenen gjorde upp en liten eld och grillade färsk fisk a la philippino style. Vi kände oss som robinsondeltagare där vi satt på en stubbe och åt som vi aldrig hade sett mat förr! Snorklingen tog musten ur oss och gav oss brända ryggar.

Blubb, blubb, blubb...

Vi hittade Nemo bland reven.

" Jag såg en haj!!!"

Tillbaka igen efter en underbar dag till havs. En middag med färsk hummer väntar nu.

Vi kunde inte få nog av öarna så nästa dag var det dags för besök på nya öar som Matiloc och Helicopter island.

Såklart var vi tvungna att besöka Helicopter island, självaste robinsonön! Deltagarna lämnade ön i mars men spår fanns kvar.


Med den inhemska ölen San Miguel såg vi solen gå ner bakom bergen. En bättre avslutning kunde vi inte fått och El Nido was the paradise!

För att slippa lokalbussens alla stopp och punkteringar valde vi att ta oss tillbaka med en minibuss istället. Fyra personer på tre säten, tusen myggor och en höna i bussen. När vi stannade för lunch lyckades en av medpassagerarna bli biten av en rabiessmittad hund och plötsligt upptäcker vi hur tanten bakom oss i bussen sitter och hulkar.

En natt på flygplatsen i Manila och sen var vi åter igen tillbaka i Taipei efter en händelserik vecka!

Vi ser fram emot lite comments denna gång!!!!

Spikar & Strikes!!

Vi är Geetikas små slavar...hon kör slut på oss totalt med hennes speciella designidéer och perfektionism! Idag var vi illa tvungna att ta tag i vårt projekt, då vi heading for the Filipines on friday. Så i minst 40 grader satt vi och hammrade i all oändlighet. Men det blir nog fint när det blir klart...ska bara dra ett virrevarv runt varje spik med! Morgondagens projekt.

Med något brända axlar och nackar (då vi suttit nerlutade mot vårt projekt hela dagen) var det dags för att knyta på sig bowlingskorna tillsammans med våra taiwnaesiska vänner!

Rätt så fräsch outfit med tennisskorna till den lilla rosa dräkten.

The gang ska snart entra banorna...

Odqvist har koll på släggan

Titta noga, för detta är tekniken för att slå 3 strikar på rad!

Tjejerna med föstekniken; fyra steg fram, stanna, släpp. Klotet orkade knappt fram till käglorna!

Looser-laget

Zero, även kallad "Det". Hon är en tjej men vill vara en kille.

Lycko-kepsen på...STRIKE!

Hela ligan samlade.

Efter den tuffa bowlingen ville de visa oss en typisk taiwanesisk resturang. Där fick vi bland annat smaka på friterad bläckfisk-mun!

Förstår inte varför alla hundar har en dragningskraft till Bengtsson!=)

Efter Bengtssons 3 strikes på rad och vinst båda gångerna var vi ganska nöjda med dagens insats. Imorgon väntar mer arbete på vårat designprojekt innan det bär av mot Filippinerna!